Beslut om tvångsomhändertagande enligt LVU – en uppgift för polisen?

Dagens Nyheter har publicerat en artikel med titeln ”Poliser förbjuds att arbeta politiskt”:

– Det är just kombinationen att vara polisman på en liten ort och ordförande i socialnämnden som är så särpräglad att den träffas av bisyssleförbudet. Vissa uppdrag är förtroendeskadliga och det här är ett sånt uppdrag som kan vara det, säger Karl Pfeifer.

Enligt DN är det alltså ett specifikt politiskt engagemang det handlar om, nämligen om ordförandeposten i Socialnämnden. Socialnämndens ordförande beslutar om tvångsomhändertagande av barn och ungdomar enligt LVU. Och därför kan jag nog tycka att det ibland kan vara olämpligt för en polisman att inneha den posten. Jag håller alltså inte riktigt med Johan Linander som skriver att ”poliser ha samma möjlighet att ta politiska uppdrag som alla andra”.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Annonser

6 svar

  1. Politiken är ingenting som poliserna gör under arbetstid, utan något de gör på sin fritid. Arbetsgivaren har ingenting att göra med vad hans anställda gör på sin fritid.

  2. Det går självklart inte att förbjuda en polis att engagera sig politiskt. Det är en grundläggande medborgerlig frihet som gäller alla. Här är Polisyndigheten och AGV helt ute och cyklar.

    Men all frihet kombineras också med ett ansvar som inte nödvändigtvis behöver vara juridiskt eller på annat sätt formellt. Givet omständigheterna, bör polisen fråga sig om han skall välja en annan nämnd eller ett annat politiskt uppdrag för att kanalisera sitt vällovliga politiska engagemang.

  3. I linje med förslaget borde hela försvarsmakten, inkl ”resever” och lottor, stängas ute från politiska uppdrag. Det är ju de som ska vara statens trygghet mot främmande makt.

    Det skulle innebära en stor ”utvandring” ifrån regering, riksdag, landsting och kommunala uppdrag.

    Helt plötsligt får vi en volym på förslaget, som beskriver dess korttänktande och oklokhet.

  4. För ca fyra år sedan uppmärksammades samma rollkonflikt i ett annat fall:

    “Biskopen i Lunds stift, Christina Odenberg, kräver att diakonen Gunnel Brännström ska avsäga sig sina politiska uppdrag för kristdemokraterna i Hässleholm.

    Orsaken är att församlingsmedlemmar har känt sig osäkra på vilken roll Gunnel Brännström har i sociala ärenden. Hon sitter som ersättare i socialnämnden i kommunen samtidigt som hon är diakon i Hästveda-Farstorps kyrkliga samfällighet.”

    Inte ens för en ersättare (och än mindre för en ordförande) ansågs rollkonflikten acceptabel.

    Det är väl uppenbart, att det är olämpligt, om en domare, en polis, en präst eller ortens läkare är ordförande i socialnämnden och i synnerhet på en liten ort (kulturnämnden och likn. uppdrag är i sammanhanget rätt ointressant).

    Det handlar ju om ett FÖRTROENDE för polisen, domaren, prästen/diakonen eller läkaren – förtroendet för vederbörande (och ytterst förtroendet för ämbetet eller professionen) rubbas, om det finns en tydlig rollkonflikt.

  5. Inte ens om kriminalinspektören dagligdags hade jobbat med ungdomar hade jag sett det som ett problem. Vet du ens vad han sysslar med som polis?

    Hur skulle rollen som socialnämndsordförande kunna påverka rollen som polis? Det omvända är ointressant efterssom information fritt får flöda från polis till sociala och i vissa fall är de tvingade enligt lag att göra så.

  6. http://bringherback.bloggo.nu

    Em mor som bloggar om dotterns lvu.

    För att du fört fram ämnet så bra… Tack..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: