Specialiståklagaren: “Intrångsundersökning är privat husrannsakan”

På sin blogg skriver Johan Linander (c) att intrångsundersökning inte är husrannsakan:

Nu när vi här i kammaren debatterar och ska fatta beslut om Ipred är det olyckligt att det även här sprids felaktigheter [...] För det första är en intrångsundersökning inte en husrannsakan.

Fredrik Ingblad, specialiståklagare i immatrialrätt,  är av annan åsikt:

Upphovsrättsinnehavarna har en hel del civilrättsliga möjligheter i dag som tangerar de straffrättsliga åtgärderna. Det är intrångsundersökning, som man kan kalla en privat husrannsakan.

För mig är det uppenbart att Linander försöker tona ner intrångsundersökningens betydelse. Linander tycks kämpa för att få sin ja-röst till den usla IPRED-lagen att framstå som något positivt. Det lyckas han inte med.

Läs även andra bloggares åsikter om Fredrik Ingblad, intrångsundersökning, IPRED

Härdsmältan i Solna

Först länkar:

Förlagens ansökan om informationsföreläggande

Yttrande från E-phone

Beslut Solna Tingsrätt del 1
Beslut Solna Tingsrätt del 2
Beslut Solna Tingsrätt del 3

Den här bloggposten handlar om att tingsrätten i Solna har bifallit de fem ljudboksförlagens yrkande om att få ut namn och adress till en abonnemangsinnehavare enligt IPRED.

Tingsrätten skriver:

Även om det i förevarande fall har krävts inloggningsuppgifter för att komma åt filerna på FTP-servern är inte den omständigheten, enligt tingsrättens mening, avgörande för om verken varit tillgängliga för allmänheten. Kravet på inloggningsuppgifter minskar naturligtvis den krets som har tillgång till FTP-servern. Det finns ingen utredning om hur stor den kretsen är. Ljudboksförlagens utredning visar att det fanns en stor mängd ljudböcker på servern. Detta talar för att det också fanns många “kunder” som hade tillgång till inloggningsuppgifter. Med hänsyn till att syftet med informationsföreläggande är att erbjuda ett “förprocessuellt” verktyg bör kravet på att verket skall vara tillgängligt för allmänheten inte sättas alltför högt. Tingrätten finner därför att det i varje fall finns sannolika skäl för att verken enligt bilaga 1 gjorts tillgängliga för allmänheten. (mina fetstilningar)

Tingsrätten konstaterar helt korrekt att det inte finns någon utredning som visar hur många som haft tillgång till servern. Ändå drar de slutsatsen att ljudböckerna “gjorts tillgängliga för allmänheten”. De menar att den stora mängden ljudböcker “talar för att det också fanns många ‘kunder’ som hade tillgång till inloggningsuppgifter”.

Är det inte minst lika troligt att det stora antalet ljudböcker indikerar att det här är en scen-server som väldigt få personer haft åtkomst till? Är det inte minst lika troligt att det stora antalet ljudböcker indikerar att servern är privat och att det är omöjligt för allmänheten att ansluta, eftersom anslutningar bara tillåts från betrodda ip-adresser?

2400 ljudböcker tillgängliga för allmänheten?

Och kan tingsrätten ge ett enda exempel på en ftp-server av den här kalibern (se bilden ovan) som är öppen för allmänheten? Skulle inte tro det! För ftp-servrar av det här slaget alltid jätteprivata. Beror tingsrättens märkliga slutsats på gammal hederlig teknisk inkompetens eller på… något annat?

När signaturen “Frebe”  kommenterar André Rickardssons debattinlägg Tingsrätten dömde rätt men fel ändå, träffar han mitt i prick:

Om antalet användare = 1, så fallet hela ärendet. För att komma runt det faktum att bevisning/dokumentation på hur många användare FTP-servern har, gör alltså tingsrätten på egen hand en mycket långsökt spekulation, som vem som helst inser, är direkt felaktig. Detta borde överklagas.

Tingsrätten dömde rätt men fel ändå

Läs även andra bloggares åsikter om fildelning, IPRED

Pontén: “Vi tvekar inte att försätta människor i personlig konkurs”

På Dreamhack framställde Henrik Pontén sig själv som en riktig mysfarbror.  Han sade saker som “använd Pirate Bay hur ni vill”, “vi tänker inte att sätta dit någon”, “jag är för fildelning”.

Bara för att göra en sak väldigt klar. Henrik Pontén är ingen mysfarbror. Kan det vara piratvindarna som tvingat Pontén och copyrightmaffian att på senare tid dämpa sin retorik något?

I följande uttalande från 1999 kommenterar Pontén försäljning av piratkopior. Här är han mer frispråkig:

- Vi kommer dessutom att yrka på höga skadestånd om de fälls i domstol och tvekar inte att försätta människor i personlig konkurs, säger Henrik Pontén som är jurist på MDTS.

(Källa: TTs Nyhetsbank den 9 december 1999, screenshot här)

Försäljning av piratkopior är olagligt och ska vara olagligt. Men personlig konkurs är en oerhörd tragedi för den som drabbas. Det är ett fruktansvärt hårt straff som inte står i proportion till brottet.  Jag tvivlar på att Pontén håller med mig.

Ponténs åsikt tycks vara att den som vågar sticka upp mot copyrightmaffian ska straffas hårt. Jävligt hårt. Maximalt hårt. No mercy.

Pontén är ingen mysfarbror.

Läs även andra bloggares åsikter om copyrightmaffian, Dreamhack, Henrik Pontén, personlig konkurs, piratkopiering

Aktuellt 21 sprider copyrightmaffians propaganda

SVTs Aktuellt 21 beskriver fildelning så här:

Om man beskriver fildelningen som en pyramid, så utgör scenen toppen av pyramiden. I mitten finns de så kallade förmedlarna, fildelningssiter som t.ex. Pirate Bay. Och i botten hittar vi alla vanliga användare som laddar ner musik och film för privat bruk. (ca 8:10, Aktuellt 21 den 15 juni 2009)

SVT menar att The Pirate Bay ligger en nivå över de vanliga användarna. HELT FEL! The Pirate Bay ligger inte på en egen nivå. The Pirate Bay är de vanliga användarna. The Pirate Bay är privatpersoner som kommunicerar med varandra. We are all the Pirate Bay.

Motion Picture Association of America

Hela idén att likna fildelning vid en pyramid är copyrightmaffians påhitt. Motion Picture Association of Americas kör med sin “The Pyramid of Internet Piracy” (länk till pdf). SVT modiferar pyramiden lite lätt och sprider den sedan till hela svenska folket.

Läs även andra bloggares åsikter om fildelning, pyramid, SVT, the pirate bay

Piratpartiet vägrar gå med arschlet först in i framtiden

I slutet av nittiotalet hade en kringresande teknikutställning ett stopp på min högstadieskola. Man fick blicka in i framtiden med 3d-glasögon. Virtual Reality! Inför gymnasievalet (också i slutet av nittiotalet) blev klassen ivägbjuden på en teknikdag. Vi delades in i lag och fick i uppdrag att bygga den bästa trådlösa kommunikatorn. Trådlöst. Uppkopplat. Underbart.

1999 var nätet otämjt och levade. Det gick att busa där! Med Netbus t.ex. Minns att jag fjärrstyrde polarens cd-lucka till att öppna och stänga sig. Sinnessjukt kul när han skickade nödmeddelanden över ICQ. “Hjäälp, vad händer med min CD-ROM???”. Sånt går inte i dagens Telia säker surf-tider.

1999 hette mediaspelaren Sonique (i alla fall min). Av readme-filen framgår att “Sonique sets a new precedent in application design, fusing a highly stylized aesthetic with a fluid, windowless interface. The result is a program that is not only extremely full featured, but intuitive and stylish as well.”

Stylish var ordet! Bara det att Sonique visade speltiden med en hundradels sekunds noggrannhet. Varför inte liksom? Sonique är minst 10 gånger hetare än dagens tråk-Winamp! Sonique trivs särskilt bra tillsammans med Blümchen.

Jag vill hämta tillbaka 1999. Året då Internet var kul, spännande, och fantastiskt. Året då datorprogrammen var “stylish”.

Nu är internet farligt och tråkigt. Det anses vara fyllt med barnporr, terrorism, och narkotika. Och barnporr. Eller hur Hans Wallmark?. Delar av regeringen hoppar av glädje när copyrightmaffian skickar svenska teknik- och kulturhjältar i fängelse. Eller hur Lena Adelsohn-Liljeroth?

Var finns optimismen idag? Jag saknar 1999!

Här kommer Piratpartiet in i bilden. Piratpartiet står för en härlig teknikoptimism. Piratpartiet vägrar att gå med arschlet först in i framtiden. Heja Piratpartiet!

Läs även andra bloggares åsikter om 1999, piratpartiet

Tolv år som mp3-pirat!

Det som satte fart på mitt musikintresse var varken farsans gamla vinylskivor eller Trackslistan på P3. I stället var det de så kallade modulerna, ett slags musikfiler, “låtar på datorn”. Nedan avbildas programmet Hippoplayer som mina kompisar med Amiga 1200 använde för att spela moduler.

Själv kunde jag inte spela moduler eftersom familjens 486:a saknade ljudkort. Så en dag hände det fantastiska! En PC med ljudkort dök upp där hemma. (kan detta varit 1995 nångång?) Omedelbart kopierade jag alla mina vänners moduler. För att kunna spela modulerna på PC:n laddade jag hem (från BBS såklart!) några olika modulspelare. Inertia Player såg ut så här:

En annan modulspelare var Cubic Player:

Graphic spectrum analyzer, damn you’re hot! Med Cubic Player (som hade många fler funktioner än Inertia Player) blev min dator en musikmaskin!

En av modul som jag tyckte riktigt bra om var outofspa.mod. Fan vad jag diggade den.

Min modulperiod blev inte särskilt långvarig. I slutet av nittiotalet gick jag över till mp3. Minns att första mp3-låten jag spelade var Hypnotize av Notorious B.I.G. Hittade låten genom vanlig webbsökning med Altavista. Precis som idag alltså.

Programmet på den tiden hette Winplay. Minns att det inte gick att spola! Detta var 1997. I år kan jag alltså fira 12 år som mp3-pirat. Prinsesstårta hitåt! :)

Läs även andra bloggares åsikter om moduler, mp3, piratism

Vila i frid jävla plastbit

Bilden ovan föreställer några av mina hundratals CD-skivor. Skivor som jag någon gång kring 2005-2006 slutade att köpa. Bahnhofaffären och TPB-tillslaget var nog de utlösande faktorer som fick mig att tappa lusten.

Det känns skönt att inte längre göda en industri vars representanter inte skulle tveka att bötfälla och/eller fängsla mig om de hade fått chansen. Samtidigt tråkigt eftersom skivköp och skivsamlande skänkte mig mycket nöje. Så länge det varade.

Jäklar vad jag har sponsrat copyrightmaffian. Inte bara med skivinköp. Också med konsertbesök, biobesök, och festivaler. Det är slut med det nu.

Läs även andra bloggares åsikter om bojkott, maffian, skivor

Antipiratbyrån förlorar sitt varumärke

Finns det någon lag som Antipiratbyrån inte lyckas bryta mot? Nu är det brott mot 14 § 1 st 6 varumärkeslagen (1960:644) som är på tapeten. Antipiratbyrån har helt enkelt förlorat rätten till sitt varumärke APB. Patentbesvärsrätten konstaterar:

Sammantaget är märket APB således förväxlingsbart med de båda motanförda märkena ABP A BETTER PROTECTION och ABP PATENT NETWORK. Överklagandena ska därmed bifallas och registreringen av varumärket APB upphävas.

Domen hittar du genom att gå till “Patentbesvärsrättens avgöranden på Internet”. Klicka på “Sökformulär” längst nere till vänster. I rutan “Mål nr” knappar du in 07-031. Klicka på sök.

Läs även andra bloggares åsikter om Antipiratbyrån

Här bryter Wadsted mot upphovsrätten

Grattis fotograf Roger Schederin! Snart är du rik. Monique Wadsted verkar ha stulit en av dina bilder. Hon sprider den från sin hemsida. Eftersom Monique anser att Pirate Bay-killarna ska betala 93 miljoner i skadestånd för 5 filmer så kan du med gott samvete kräva någon miljon eller två av Monique.

Här är sidan där Monique Wadsted sannolikt bryter mot upphovsrätten.

Wadsteds misstänkta upphovsrättsintrång:

Originalbild:

Läs även andra bloggares åsikter om Monique Wadsted, Pirate Bay, Upphovsrätt

Stefan Johansson: Fildelningens samhällsnytta är inte utredd

Nu har jag fått svar på de två frågor jag skickade till Kulturdepartementet angående kulturminster Lena Adelsohn Liljeroths och Beatrice Asks debattartikel i Svenska Dagbladet. Kulturdepartementet dirigerar om mitt brev till Justiedepartementet. Efter ett antal påminnselser kommer ett svar. Nästan ett år senare. Håller i pennan gör Stefan Johansson på Justitiedepartementet. Han syns ofta på Svenska föreningen för upphovsrätt där han håller föreläsningar.

Mitt brev:

Hej Lena!

Jag har läst din och Beatrice Asks debattartikel i SvD (Kulturarbetare får stöd av domstol). Den bjöd på intressant läsning och jag skulle gärna vilja ha svar på följande två frågor:

1. I artikeln skriver ni: “Att avskaffa upphovsrätten på internet är alltså inget alternativ.” Den formuleringen förvånar mig. Jag har nämligen följt fildelningsdebatten under lång tid och aldrig stött på någon med åsikten att upphovsrätten på internet ska avskaffas. Vem eller vilka är det som framför den åsikten?

2. Vid alla teknikskiften finns vinnare och förlorare. I debattartikeln fokuserar ni mycket på det negativa som fildelning för med sig för den lilla klick av samhället som utgörs av de s.k. “upphovsmännen”. Men hur ser det ut i ett större perspektiv? Rimligen bör det också finnas vinnare. Har ni analyserat fildelningen i ett större perspektiv och utvärderat dess samhällsnytta?

Tack på förhand!

Stefan Johanssons svar:

Hej Nils,

Jag beklagar att det har tagit oss så lång tid att besvara ditt mail.

Regeringen har, som du kanske redan känner till, nyligen beslutat att gå vidare med förslaget att en Internetleverantör under vissa förutsättningar ska kunna åläggas att lämna ut information om vilken abonnent som har haft en viss IP-adress när den har använts för att begå t.ex. ett upphovsrättsintrång via Internet. Information om detta förslag – och svar på de vanligaste frågorna – hittar du på http://www.regeringen.se/sb/d/11216/a/116861.

När det gäller dina specifika frågor kan sägas följande.

Under de senaste åren har ett antal aktörer fört fram att upphovsrätten bör avskaffas på Internet. Vi har inte någon förteckning över dessa aktörer, men om du är intresserad kan du säkert hitta artiklar om detta genom att söka på t.ex. google (se t.ex. http://www.expressen.se/1.373309). Det finns också ett antal aktörer som vill legalisera fildelning av andras upphovsrättsligt skyddade material för privat bruk. En sådan lagändring brukar från vissa håll beskrivas som något helt annat, men effekten för upphovsmannen blir ungefär densamma som att avskaffa upphovsrätten på Internet (alla potentiella konsumenter får förse sig med allt de vill ha – och sprida det vidare – utan att upphovsmannen kan hindra det och/eller kräva betalt).

Det aktuella förslaget handlar inte om fildelning som sådan och inte heller om upphovsrättens gränser, utan enbart om möjligheterna att ingripa mot intrång som redan är förbjudna. Ett syfte med förslaget är att motverka den illojala konkurrens som den olagliga fildelningen innebär, för att på så sätt skapa bättre förutsättningar för en bättre fungerande laglig marknad för distribution av bl.a. film och musik på Internet. I propositionen framhålls att när upphovsmän, artister, producenter och andra aktörer får betalt för sitt arbete stimuleras och ges förutsättningar för nytt skapande samt att detta i sin tur är viktigt för tillväxt, sysselsättning och ett rikt kulturutbud. Frågor av mer allmän karaktär (bl.a. frågan om det är möjligt och/eller lämpligt att legalisera fildelning av andras upphovsrättsligt skyddade material) behandlas bl.a. i Ds 2007:29 – se http://www.regeringen.se/content/1/c6/08/69/44/5d94c872.pdf.

Hälsningar

Stefan Johansson
Kansliråd

Frågan “Har ni analyserat fildelningen i ett större perspektiv och utvärderat dess samhällsnytta?” väljer Stefan Johansson att inte besvara. På klassikt manér glider han undan. Fildelningens samhällsnytta alltså inte utredd. Det spelar ingen roll för tjänstemännen på Justitiedepartementet. Fildelning ska bekämpas alldeles oavsett. Stefan Johanssons IPRED-lag tar ingen hänsyn.


Läs även andra bloggares åsikter om Fildelning, IPRED, Stefan Johansson